Johan Jägnert

Johan Jägnert har varit min arbetskamrat. Jag vill minnas att han hade en rätt fantastisk förmåga att få kontakt med personer som annars inte så gärna ville låta sig fås kontakt med. I övrigt framstod han på den tiden som en man som skötte sitt och inte förde oväsen. Man visste att han fotograferade mycket – och inte bara bilder på maträtter – och att han en gång lämnade sitt hem i 48 timmar och återvände som utbildad jägare. Det var visserligen fascinerande fakta men gav ingen heltäckande bild.

  Sedan sade han på en afterwork att han tänkte skriva en bok en dag. Jag såg honom aldrig mer, typ. Tre år senare Bokuschockade han mig. 

  Nu när Ödet erbjuder möjligheten att kartlägga Johan bättre inser jag först och främst att han inte är en science fictionförfattare av den skolade och besatta typen (jag vågar nog tro att typen är allmänt bekant). 

  Nej! Johan Jägnert har under ett långt och läsande liv visserligen stannat upp vid några klassiker och lagt dem på minnet men hans passion ligger mer i själva vetenskapen. Fysik, astronomi, hur rymden fungerar. Det okända.  Fakta, om nästan vad som helst. Hur man lär sig nya saker. Att lära sig något nytt hela tiden är också det Johan ser som sin drivkraft. 

  Att skriva en bok var faktiskt något nytt för honom. Även om han skrivit en del tidigare och hans tankar också kretsat runt romanfrågan tidigare blev det hela i slutändan en sorts beställningsjobb från en minderårig. Johans åttaåriga dotter sade uppfordrande: ” Skriv en berättelse om Mars och bli berömd.”  Tanken tilltalade hennes far. Han tog fasta på detta lysande uppslag, anammade hennes grundidé – om en familj som lämnar Jorden -och presterade utifrån önskemål. Ganska häftigt. Och vi andra föräldrar, som inte gör annat än att ge tomma löften till vår avkomma, sänker våra huvuden i skam.    

  Idogt, parallellt med heltidsarbete och familj skrev Johan Kolonin. Redan från början hade han bestämt sig för att satsa på egenutgivning. Vilket erbjöd ytterligare möjlighet att lära sig nya saker. På olika sätt, genom olika metoder och dataprogram som än så länge är rätt outforskad mark för många av oss andra, lärde sig Johan helt på egen hand hur man sätter en inlaga, hur man gör ett omslag och också en hel del om hur egenutgivningsbranschen fungerar. Sedan var det klart, och romanen med ett av årtiondets snyggaste omslag var färdig.

  Nu skall han översätta den till engelska och ge ut den på Amazon. Och sedan blir han nog faktiskt berömd.